En lärare hjälper en åk 1 elev med att ta på stövlarna.
Jonas frågade om hon kunde hjälpa honom, och hon förstod snabbt varför han inte hade klarat det själv.
Oavsett hur mycket hon försökte och tryckte så ville inte foten glida in i stöveln.
När hon slutligen fått på den andra stöveln var hon helt svettig.
Hon började nästan gråta när Jonas sa, ”Fröken, de är på fel fot.”
Hon tog en snabb titt och såg att ja faktiskt, de var på fel fot. Det var inte lättare än att ta av stövlarna igen, de satt nästan helt fast.
Läraren förblev lugn medan de tillsammans arbetade med att få på stövlarna igen, denna gång på rätt fot.
Då säger Jonas: ”Det här är inte mina stövlar!”
Istället för att bli arg och skrika: ”Jonas! Varför sa du inte det? ”Bet hon sig i tungan.
Ännu en gång hade hon kämpat för att få på stövlarna som inte passade.
Då sade pojken: ”De tillhör min bror. Mamma tvingade mig att använda dem i dag. ”
Läraren visste inte om hon skulle skratta eller gråta.
Hon drog sig samman, torkas lite svett ur pannan och tog ett djupt andetag innan hon använde sin sista styrka för att återigen hjälpa honom med stövlarna.
”Så där ja, nu är stövlarna på iallafall, var är dina handskar, Jonas?” Frågade läraren.
”Jag stoppade dem i spetsen på stövlarna …”
DELA gärna det här med dina vänner och bekanta ifall du tyckte att det var roligt!
